Sveriges allianser genom 200 år (bok, kartonnage)

I samband med Sveriges anslutning till Nato sägs det ofta, ibland med viss nostalgi, att vi lämnat bakom oss en period på över 200 år av alliansfrihet. Denna uppfattning är emellertid förenklad och inte helt korrekt. Sanningen är att Sverige vid ett flertal tillfällen, alltsedan Karl XIV Johans dagar, engagerat sig i allianser, även om de oftast varit kortvariga.  

Karl Johan anslöt sig till alliansen mot Napoleon och perioden runt mitten av 1800-talet uppvisar flera exempel på frivillig alliansbundenhet och medveten icke-neutralitet. Skandinavismens strömningar bidrog till att först Oscar I och därefter Karl XV prioriterade svensk-norsk solidaritet med det söderifrån hotade Danmark.

När krig utbröt 1848 och 1863 var en skandinavisk allians ett faktum. Om neutralitet var det inte tal. Oscar I ingick 1855 en allians med Storbritannien och Frankrike, riktad mot Ryssland, som formellt gällde till 1908. Mellan 1920 36 skulle Sverige betrakta sig som alliansbundet inom ramen för Nationernas Förbund.

Under Finlands vinterkrig 1939 40 valde Sverige bort neutraliteten för att visa solidaritet med det angripna grannlandet. Under Kuwaitkriget 1990 91 ingick Sverige i FN-alliansen mot Saddam Husseins Irak.

Folkrättsexperten Ove Bring visar i boken hur alliansfrihetens utanförskap undantagsvis, men ändå inte sällan, fått ge vika för gemensam säkerhet och solidaritet med andra.