Irreversibel skada : transepidemin som drabbar våra döttrar (inbunden)

Under det senaste årtiondet har antalet tonårs­flickor i västvärlden som hävdar att de lider av könsdysfori och identifierar sig som trans­­personer ökat dramatiskt.

Vad beror det på?

I Irreversibel skada söker den amerikanska reportern Abigail Shrier svaren på denna gåta. Hon gör det genom att granska veten­skapliga studier och intervjua berörda parter: trans­aktivister på sociala medier; psykiatriker och lärare; mammor och pappor. Inte minst talar hon med tonårsflickor och unga kvinnor som ser sig som transsexuella eller tidigare har gjort det.

En av årets bästa böcker. Times

En av årets bästa böcker. Economist

Hårdslående och analytisk, skriven med stuns och elegans av en journalist på toppen av sin förmåga. Sunday Times

Lysande undersökande journalistik om den diagno­­s­­tiska galenskap som kallas könsdysfori. En ovärderlig källa för föräldrar, lärare och socialarbetare ja, för alla som bryr sig om unga kvinnors välbefinnande. Public Discourse

En välbalanserad studie över de skador som trans­rörelsen har orsakat på en ofattbart kort tid. American Conservative

Abigail Shrier är frilansjournalist. Hon medverkar regelbundet i Wall Street Journal och Federalist. Hennes artiklar återfinns även på Substack.

SVEKET MOT TONÅRSFLICKORNA

Av Abigail Shrier

En gammal till mig vän ville veta varför jag måste skriva en bok om könsdysfori bland flickor. Hon sade att transpersoner kanske skulle skada sig själva på grund av det jag skrev.

Givetvis avskydde jag tanken på att mina ansträngningar att utforska den epidemi som svept in över västvärlden kunde skada människor. Jag hyser stor respekt för de vuxna transpersoner jag har intervjuat. De tillhör de mest besinningsfulla, omtänksamma och anständiga människor jag lärt känna.

Men jag var orolig för en annan del av befolkningen som jag betraktade som mer sårbar. En grupp som vi tycks ha över­givit till förmån för identitetspolitik och liberal godtrogenhet. En grupp som med all rätt borde göra oss oerhört stolta, men som tycks vackla på gränsen till katastrof och förtvivlan tonårsflickor. De har vår framtid i sina händer. Men istället förstör de sig själva.

Alla institutioner vi har skapat för att förhindra att unga män­niskor begår irreparabla misstag har svikit dem. Univer­sitet, skolor, läkare, terapeuter och till och med kyrkor har låtit sig övertygas av en rigid ideologi som påstår sig tala för en viktigare form av offer.