O, du lyckliga eftervärld! : ord från historien, till oss (inbunden)

Vad ville människorna som levde före oss att vi skulle veta om deras värld? Historiens människor var givetvis medvetna om sin dödlighet, och att andra skulle komma efter dem. I kilskrift på stentavlor, i självmordsbrev, i fältjournaler från krig, i skeppsloggar, dagböcker, personlig korrespondens, reseskildringar, i gömda små lappar och i marginalerna på äldre böcker finns ibland små hälsningar till framtidens människor: budskap till eftervärlden, till oss. Konsthistorikern Frida Larsdotter Lundgren har dykt ner i en ovärderlig skatt av texter och samlat hälsningar från filosofer, hantverkare, författare, konstnärer och resenärer.

"Lyssna, läs och tro på detta, fastän det skedde just här, och fastän det hela för er nu tycks så avlägset, så gammalt, så märkligt." Ur ett vittnesmål från Josef Zelkowiczs dagbok, daterat september 1942, då han i det polska ghettot Lodz nyss sett ett ungt barn slitas från moderns armar. Josef Zelkowicz avled två år senare i det ökända koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau.

"Skulle du tro detta, du eftervärld? Vi själva, som ser allt detta, vi tror det ju knappast. Och ändock övertygar oss de anhopade liken och de smärtsamma förlusterna att detta inte kan vara någon dröm. O, du lyckliga eftervärld, du som inte hör detta jämmer, kanhända tar du mitt vittnesmål fören dikt?" Petrarca, ur ett brev till sin bror under Digerdöden (1348).

"Jag vill därför skriva ned att jag inte känner någon skam att meddela eftervärlden detta: atenaren Xenofon ägde en vinthund vid namn Horme, som i sin intelligens, hastighet och trofasthet överträffade alla andras." Ur en krönika över sin samtid av Xenofon (430-355 f. Kr.), historiker och politiker från Aten.  

Frida Larsdotter Lundgren föddes 1983 med en djup kärlek till gamla ting. Efter studier i juridik och konstvetenskap vid Uppsala universitet kom hon att arbeta med kulturegendomsrätt, bland annat för Polisens kulturarvsbrottsgrupp och Världskulturmuseerna. Hon är bosatt i Stockholm, i ett barockhus besjunget av Bellman, och har fyllt sitt hem med såväl äldre föremål som äldre texter.